Jag förstår mig inte på de som anlitar städhjälp.
Det är en sak att anlita städhjälp för att man av medicinska skäl inte kan städa själv, som min vän Cissi till exempel. Hon lider av fibromyalgi och efter mycket övertalning överlät hon storstädningen till ett proffs.
Blondinbella däremot har en egen städtant som regelbundet tar hand om hennes 80 kvm “stora” läga bara för att hon inte vet hur man städar. Ty hon är uppväxt med städtant. Hennes pappa slog till och med vad med henne om att hon inte skulle palla med att behöva skura toan själv. Pappa vann.
Ibland känns det som rena plågan att behöva städa, men att på kvällen krypa ner i den nybäddade sängen och känna de krispiga lakanen, doften av nystädat, nyvädrat och nytvättat är ju belöningen efter en dags slit. Att ha låtit en främling göra det arbetet skulle säkerligen få mig att ligga där i sängen och fundera om det verkligen blivit ordentligt gjort. Och är inte lakanen liite för sträva?
Läs mer:
Hur gick det för Cissi och hennes städhjälp egentligen?
