Min pappa har nästan ett överdrivet intresse för krigsfilmer med övervägande stridsflyg-combats. Där det alltså växlar mellan riskabla markflygningar, livsfarliga anfallslägen, lyckade undanflygningar och stressade ordväxlingar över radion i stil med Milli Vanilli Chilli Willy. Det var kanske också mycket därför som vi under min uppväxt tittade väldigt ofta på ett heminspelat videoband med “Top Gun“, säkert en gång i veckan.
Man visste att det var extra spännande när det kom till flygscenerna för då satt pappa med uppdragna ben i soffan och ropade tjoho! Jag grät varje gång Goose dog och Maverick och Iceman blev mina idoler. Fast jag tyckte att Iceman var snyggast…
Jag tror nästan att det var efter allt detta Top Gun-tittande som jag kände mig sugen på att bli stridspilot. Helt sjukt egentligen. Mitt militär-intresse har dämpats ganska rejält sedan dess, medans syrran har gjort både lumpen och utlandstjänst. Skulle inte förvåna mig om hon snart meddelar att hon sökt in på stridspilotutbildning.
Ja, mycket förändras, liksom min forna idol Iceman. Härmed kan jag konstatera att även barndomshjältar får ölmage:
DÅ:
NU:
Iceman var ju sjukt snygg. Och den där bad-boy stilen går hem bland brudarna bättre än den där hel-ylle Maverick ju
Ska inte överraska dig med att jag bytt inriktning syrran.. Är ju för gammal att bli stridspilot nu. Marktjänst duger för mig, även om att flyga Black Hawk var det häftigaste jag varit med om =)
[Reply]
Jag kan riktigt se framför mig hur farsan sitter
i soffan med uppspärrade och glittrande ögon när han kollar in alla
flygplan… ha ha ha
[Reply]