Från i går kväll har jag varit gräsänka. Sambon är på kryssning.
Tänkte att “nu ska jag passa på och titta på tv och njuta av att det inte sitter någon bredvid som suckar och vill byta kanal, eller stänga av tv-ljudet och spela euro-techno“.
Jag hade köpt hem lite godis som jag hällt upp i en skål. Siktet var inställt på Let’s Dance, ett av de värsta programmen sambon vet. Det började kl. 20.
Kl. 20.30 låg jag i sängen och läste bok. Godisskålen inplastad i gladpack och inställd i skafferiet.
Fy vilket tråkigt program! Tappade intresset långt innan det första jury-utlåtandet, och det var värst vad Jessica Almenäs putade med magen då. Nog för att hon nyss avslöjat att hon är gravid, men hon såg mest bajsnödig ut.
Varför är det så kul att titta på när sambon är hemma? Det måste vara någon slags sambo-sjuka, göra allt tvärtom och bakåframt.
“I en annan del av Bromma” hette boken. Skriven av Martina Haag. Faktiskt en riktigt bra bok, men lite tunn. På tre timmar hade jag läst ut hela boken.
Tyckte det var rätt coolt att berättelsen utspelar sig i Bromma, där bor ju jag med! Men när det kom till den delen där är en kvinna bryter sig in i huset började jag känna mig rätt obekväm. Jag är så himla mörkrädd av mig! Även om jag är mer rädd för spöken och gastar kunde jag inte låta bli att känna mig en aning kallsvettig och lite för feg för att kolla under sängen så att det inte låg någon där.
Jag vet att det låter löjligt. Vuxna människa som tror på spöken och monster under sängen. Hur ska det då gå när/om vi flyttar hem till Hälsingeskogarna igen? Till ett litet hus mitt ute i ingenstans, där den mörka skogen kryper in mot husknutarna. Där ingen hör en skrika. Kanske björnen då som i godan ro gnager på en oförsiktig bärplockare.
När boken var utläst kändes ögonen trötta. Jag hoppades att det skulle göra att jag somnade lättare. Jag lade ifrån mig boken, släckte sänglampan, blundade och försökte låta bli att tänka på inbrottstjuvar och spöken.
Det var väldigt tyst här hemma nu. Hörde bara ljudet av mina andetag mot täcket.
Var det inte något konstigt som lät ute i köket?
Ähh, det var säkert ingenting…
